Fann en mångpolig vridströmställare med lång axel, skruvade av överfallsmuttern och flyttade stoppbrickan så att omkopplaren bara kan ställas i två lägen, testade med en multimeter fram vilka stift som skulle passa för denna koppling, lödde dit kablar, monterade den på en masonitskiva, som skruvades på en distansklots som limmades och skruvades fast under plywoodskivan på modulen.
Omkopplaraxeln sticker upp 12-14mm ovanför markplanet 50mm vid sidan om växeln.
Tvärs igenom axeln borrades ett 0,8mm hål där en hårddragen ståltråd (Faller car system styrtråd) med änden bockad så den inte glider igenom. På andra sidan axeln en liten bock åt andra hållet så att tråden alltid håller sig på samma plats i axeln, ytterligare 7-8mm senare en ny 90 gradersbock mot växeln, och framme vid växeltappen gjordes en ögla. En överbliven syll spikades och limmades över tråden intill växeln för att hålla ner tråden så den inta kan sprätta av från tappen. Tråden är inte monterad stumt någonstans, den kan flexa lite, den långa delen kan bågna om man försöker ställa om tungan med fingret till exempel. Vad som helst kan hända på körningar så man får gardera sig.
Växeln var förberedd i och med att jag redan före monteringen hade lött dit en tunn kopparkardel mellan tungorna och hjärtstycket (eftersom leden brukar oxidera efter några år), och standardtråden från hjärtstycket var redan nerdragen under modulen. De av Peco svetsade förbindelserna mellan hjärtstycket och växeltungdelen har jag inte knipsat av så matningen till växelns centrala del sker helt och hållet genom omkopplaren. Dödssynd att köra in i denna växel bakvägen när den står i fel läge. Men det visste vi ju redan!
Om någon behöver använda denna teknik för att få växeln att fungera bättre än förut
så finns det en (av många) omkopplare hos Elfa som bör passa. Artikelnummer för vridströmställaren 135-49-141 30:-, ratt 110-77-376 23:-, kåpa 110-77-413 6:-. Tråden kan säkert ersättas av pianotråd.