Svenskt Modulforum

Vid två publika körningar som jag deltagit vid (Norrköping och DT14) har det använts s.k. stafettpinnar för att styra tågflödet.
Det har fungerat, men inte helt problemfritt, speciellt i början.

Personligen anser jag det är bättre med bemannade stationer och telefon än stafettpinnar, då man kan anpassa möten efter tåglängd, skicka fler tåg i samma riktning mm.
Har man dessutom en linje som förgrenar sig behövs ännu mer kontroll, om man inte bara skall tillåta trafik på ena grenen.
Nackdelen är att det går åt mer folk om man använder bemannade stationer och telefon.

Vad anser ni andra?

/Lars

Problemet är väl tillgången till folk. Under den publika körningen så behövs ju inte bara folk till att köra tåg och klarera, utan även till att besvara frågor, ta emot inträde, servera kaffe, m.m. Samt att man behöver avlösning samtidigt som tågen behöver gå hela tiden.

Blir vi (många) fler så kanske det funkar med tågklarering även under den publika körningen.

Med vänlig hälsning
Daniel

Största problemet upplevde jag var att det lätt blev kaos/trafikstockningar pga att man inte vet hur det ser ut på nästa station. Dvs är det bättre att skicka två tåg efter varandra eller skall man bara ett köra ett och invänta mötande? I praktiken var det bevakat i Sågsten,Kristineberg,Bjästa och Leifboda. Och då kunde man likaväl kunnat använt telefon istället.
Så tillgång på folk var inget problem denna gången.

/Lars

Tycker stafettpinnar har fungerat alldeles utmärkt så snart alla har fattat hur det fungerar och respekterar den enkla regeln att endast den som har stafettpinnen har rätt att trafikera sträckan. Stafettpinnarna bör göras så stora att de är lätta att hitta och så man inte stoppar dem på sig och glömmer lämna dem, vilket har hänt ett par gånger.
Vid en förgrening på linjen utan mötesmöjlighet vid förgreningen uppstår ju ett speciellt problem men det borde ju kunna lösas genom att stafettpinnen gäller för hela området mellan alla tre stationerna ( i det här fallet Bjästa - Kristineberg - Sågsten. Den som svänger av mot Biskopskulla (?) lägger ifrån sig stafettpinnen vid förgreningen där den kan tas av någon som väntar vid någon av stationerna.

Ibland kan ljudnivån vara så hög vid publikkörning att det kan vara besvärligt med telefon.

Staffan

Vid DT14 brukades en Togmelder å sträckan Habbo-Slokärr vilket voro mycket fungerande

Staffetpinne funkar bra, MEN det måste finnas pinnar på alla stäckor samt mötesmöjligheter där det blir pinn byte.

Satt på Kristineberg och där fanns huvudlinje samt en avvikande tarm, men det hände att det blev tågmöten på enkelspår pga att pinnarna slutade i Kristineberg.

Det hade funkat bättre med följande:
- 1 pinne Sågsten- Bjästa
- 1 pinne Bjästa - Biskopskulla via Kristineberg

Då hade vi troligtvis inte fått "Mötestrafik" på enkelspår.

Men det är svårt att "planera" pinnar, så det funkade väl väldigt bra ändå.

Fredde

Att tänka på till nästa publika körning?

* Lite mer planerande av hur trafiken skall ske, dvs vilka "pinnar" som behövs. Och genomgång av detta före publiken kommer med samtliga deltagare.
* Ett schema för bemanning av stationer resp förare. Dels för att inte en person skall bli sittande vid en station hela tiden, men även så att inte alla äter samtidigt utan det finns både förare och tkl under hela tiden.

/Lars

Jag tycker att stafettpinnarna är en enkel och bra lösning som är lätt att ta till sig även om man är ovan.
Vid en linje mellan två stationer är det en väldigt bra lösning. Däremot vid förgrening på linjen blir det ju besvärligare, det är ju inte säkert att det går att mötas vid förgreningen så att ha tre pinnar från förgreningen är nog inte så lyckat!
Men oftast tror jag det skulle kunna funka om dom två trafikplatserna som det grenar ut sig mot kan dela på en pinne, det är ju inte som i den stora världen där det kan bli flera mil mellan stationerna!
På DT14 skulle ju Biskopskulla och Sågsten kunna ha delat på en pinne mot bjästa utan större problem tror jag, det var ju bara ett par meter mellan dom! Att ha två pinnar innebär ju att delen Bjästa-Kristineberg skulle kunna bli dubbelbokad!

En grej som skulle kunna göra pinnarna mer driftsäkra är att ha små hållare för pinnarna på modulkanten i varje ände på stationerna, då ser man enkelt även från grannstationen om det sitter en pinne där i andra änden av linjen och det är bara att gå och hämta den då om man vill ha linjen då inget mötande tåg kommer med pinnen!
Man vet dessutom då alltid var man ska göra av pinnen när man är framme så att den inte kommer på villovägar eller läggs så ingen hittar den!

Det är bara att standardisera diameter och längd på pinnen så att man kan göra hållare som passar, ca: 15 x 400 mm tror jag skulle vara bra, då stoppar man den inte i fickan så lätt och så sticker den upp tillräckligt från hållaren för att synas från grannstationen!
Hållaren kan man enkelt göra genom att svetsa fast en rörhylsa på en "fremotving" så att man kan ställa en pinne i den!

Men togmelder kan nog vara ett bra alternativ det också om det blir utbrett och alla lär sig det, dock lite mer komplicerat!

Funderar Eke

Jag tyckte att det fungerade bra med stafettpinnarna, det blev inte så långa väntetider som
i Trollhättan, där man absolut inte fick köra innan mötande tåg kommit in.
Detta trots att inga tåg fanns på nästa station. Där hade pinnarna varit bra att kunna "hämta" vid
nästa station.

En större pinne som Eke pratar om och en plats att sätta den skulle också vara bra. Jag var en av
syndarna som ibland, (två gånger), glömde ta ur pinnen ur bakfickan.

Lasses påpekande att ha en information för alla innan vi startade publikkörningen hade också varit
bra. Den missade jag som inte var med på frukostmötet.

Men blir man van vid stafettpinnarna, ökar ju också medvetandet om hur det skall vara.
Och att diciplinen, att inte köra utan pinne.

Och, Fredde, det var trevligt att hälsa på i Kristineberg vid möten och lite träning på att backa till-
baka ut på linjen efteråt.

Hälsar Ingvar

Eke skrev:Jag tycker att stafettpinnarna är en enkel och bra lösning som är lätt att ta till sig även om man är ovan.

Det är bara att standardisera diameter och längd på pinnen så att man kan göra hållare som passar, ca: 15 x 400 mm tror jag skulle vara bra, då stoppar man den inte i fickan så lätt och så sticker den upp tillräckligt från hållaren för att synas från grannstationen!
Hållaren kan man enkelt göra genom att svetsa fast en rörhylsa på en "fremotving" så att man kan ställa en pinne i den!

Fremotving?
Om MMM tar hållarstandarden kan jag åta mig att svetsa ett 30-tal.. Man bör nog ha en bricka i bottnen på röret, och den ska nog avgalvas om man ska svetsa. Avgalva kan jag också, det är lättare att färgmärka skruvar om dom inte är galvade..