Svenskt Modulforum

Fredman skrev:Vad kan bli fel angående bilden?
3R-lok eller 3R-vagn kommer in på 2R: Det blir kortis på 2R vilket kortslutningsskyddet tar hand om.
2R-lok eller 2R-vagn kommer in på 3R: Det blir kortis på 2R om loket eller vagn står på skarven vilket kortslutningsskyddet tar hand om.
En snabb kretsbrytare tar hand om kortslutningarna.
Vid normal drift är Rött spår helt urkopplat och Blått och Orange spår 3R.
Vid överföringsdrift är Rött och Blått spår 2R och Orange spår urkopplat.
Överföringsdrift kan endast ske om en tryckknapp eller en återfjädrande vippbrytare hålls nere.
MVH Thomas
Hjefle

Hej Thomas och alla andra,

Det här känns precis som mina tankar och byggförsök när det gäller Larsaryd (MMM) men som pga. alla mothugg och all kritik från personer som varken har sett bygget eller mina ideéer/planer har avstannat en massa gånger.

Stationsbygget påbörjades för snart tio år sedan i och med att Urban Bratt under MMM´s allra första MMM-träffar i Fruängen hade vänligheten att ordna inköp av plywood och uppkapning i önskade mått från Byggma i Huddinge som redan då visade sig vara en utmärkt leverantör för oss MMMare.

Tanken var redan då att bygga en "övergångsstation" mellan 2R och 3R. 2R-delen är byggd med Peco 75 och 2R/3R-delen med Peco 100 + Erbert Herei PUKO mittpunktkontaktband.
Första gången/orsaken till att jag tröttnade var att man bestämde att vi inte skulle ha någon övergångstrafik mellan systemen, alltså ingen överföringsstation.
Därefter har det varit synpunkter bl.a. på mitt byggsätt med ”tyst banvall”, d.v.s. hela banunderbyggnaden limmad på liggunderlag. Man fick inte vara nytänkande!
Ett problem som bekymrade mig var kortslutningsrisken och användandet av ”kortslutningslamporna” vid övergången mellan 2R och 3R.
Senast har de ständiga påpekandena om vikten av att använda bara EN digitalcentral florerat.
Kan någon förklara för mig varifrån oron kommer?
Vad finns det för risker för sammankoppling av digitalcentralerna om det är separat boostrar mellan central och respektive spåravsnitt (2R alt. 3R)?
Hur skulle centralerna kunna bli ihopkopplade när det ena alltid matar båda rälerna + mittkontakterna och dem andra vardera rälen? Var skulle sammankopplingen (kunna) ske?
Jag kan inte inse att det MÅSTE finnas ett spänningslöst avsnitt mellan 2R och 3R. Förklara för mig varför?
Skyddar dessutom inte en booster den matande centralen vid problem på ”linjen” som dessutom är separerad med moderna kortslutningsskydd från boostern?

Det vore kul att få tillbaka bygglusten och kunna färdigställa stationsmodulen inom tioårsperioden! Alla seriösa kommentarer och synpunkter tas emot med tacksamhet.
Om den stationen någonsin blir färdigbyggd är tanken att komplettera den med en ranger-/uppställningsbangård framför stationen med samma fysiska mått och troligen med sju ev. åtta spår till i bredd.

För den som ev. är intresserad kan Larsaryd i längsta utförandet ta emot 3,10 meters tåg på övergångsspår (vid plattform).
Totallängden på stationsmodulen är då 5,6 meter.



Lars-Erik L

Lokstallslasse skrev:Vad finns det för risker för sammankoppling av digitalcentralerna om det är separat boostrar mellan central och respektive spåravsnitt (2R alt. 3R)?

Det är boostrarna som matar respektive system som skulle kunna bli sammankopplade. Givetvis krävs det otur och/eller att någon vidtagit en olämplig åtgärd, men enligt mitt sätt att se det kan det inte uteslutas att så sker.
Därför skulle jag tycka att det vore att föredra om man har ytterligare en skyddsbarriär utöver en isolerad skenskarv.

Men föralldel, om stationsägaren själv tillhandahåller boostrar till båda systemen så kanske det inte är något att orda om.

Johny skrev"Därför skulle jag helst se ett skydd mot att passera systemgränsen. Från 2R-sidan är detta uppfyllt med den strömlösa sektionen, medan motsvarande skydd saknas för oavsiktlig passage från 3R-sidan."
Jag"Vid överföringsdrift är Rött och Blått spår 2R och Orange spår urkopplat"
Naturligtvis måste man se till att inga fordon med oisolerade axlar står på fel ställe.

Men frågan blir då vad händer om det skulle ske det som befaras?
Blir det något annat än en kortis?
Det jag kan tänka mig att det blir någon dekoder som brinner upp om ett lok skulle spåra ur och ställer sig snett på nått vis och lyckas kortsluta. Men borde det inte lösa för kortis då åxå?
Jag antar att det inte är någon som har provat så kanske ingen kan medsäkerhet säga vad som händer.
/T

Det BORDE lösa för kortis men det gör det inte alltid och kanske inte heller tillräckligt snabbt så ja, risken för systemskador finns här såväl som i alla andra mer eller mindre känsliga elektroniska sammanhang.
Många har bränt digital utrustning av skilda slag vid det här laget men ingen enskild modellrallare har väl gjort det systematiskt. Tillverkarna har nog provat men det är företagshemligheter som de inte delar med sig till oss.

Elektronik åldras och slits även den och har olika kvalitet och tålighetsmarginaler som vi inte ser utifrån. Även om du kan köra vidare just då så är det risk för att du har förkortat livslängden på din decoder så att den går sönder vid en senare felaktig belastning.

OK, missade att även orange spår är urkopplat då det är 2R-drift på överföringsspåret. Det innebär att det finns en spänningslös sektion även på 3R-sidan.

Verkar bra!

Fredman skrev:Johny skrev"Därför skulle jag helst se ett skydd mot att passera systemgränsen. Från 2R-sidan är detta uppfyllt med den strömlösa sektionen, medan motsvarande skydd saknas för oavsiktlig passage från 3R-sidan."
Jag"Vid överföringsdrift är Rött och Blått spår 2R och Orange spår urkopplat"
Naturligtvis måste man se till att inga fordon med oisolerade axlar står på fel ställe.

Men frågan blir då vad händer om det skulle ske det som befaras?
Blir det något annat än en kortis?
Det jag kan tänka mig att det blir någon dekoder som brinner upp om ett lok skulle spåra ur och ställer sig snett på nått vis och lyckas kortsluta. Men borde det inte lösa för kortis då åxå?
Jag antar att det inte är någon som har provat så kanske ingen kan medsäkerhet säga vad som händer.
/T

Det här är väl sånt som alltid kan hända vid urspåringar och då spelar det väl ingen roll om det är en eller fler digitalcentraler?

Min undran är vad som skall kunna ske för att två utgångar på olika centralers/boostrars utgångar skall kunna bli sammankopplade (så att någon elektronik förstörs). Jag kan inte hitta det verkliga riskmomentet/stället.

På SMJ har vi lyckats böja löpaxlar (kortslutning) vid felpolariserad skarv mellan boostersektioner, men det var före elektroniksäkringarnas intåg. Varken booster eller central skadades vid dessa tillfällen, men som antytt lokets löpaxel.

Vad är det som ni anser löper risk för skador, booster eller central (eller båda)?

Eftersom vi (Modul Syd/VMJF/FREMO) i princip aldrig använder centralens booster att mata direkt till spåret utan det alltid är en separat booster som matar spåret
Dessa boostrar skall dessutom ha optoisolerad ingång, för att undvika problem. Så det är en eller flera boostrar som kan ta skada vid en kortslutning mellan systemen.

I fallet Vagnssärad, när blå spåret är 2R, bör båda rälerna+mittledare på orange sektion vara strömlösa. Då är chansen minimal att det skall kunna bli förbindelse mellan 2R booster och 3R booster.

/Lars

En skillnad mellan att få kortslutning mellan två boostrar till samma central och två boostrar till olika centraler är att i det första fallet så får man en kontinuerlig kortslutning. I det andra fallet kan man få en partiell kortslutning.

Om man kortsluter två boostrar som har olika polaritet men är inkopplad på samma central så kommer det alltid att vara dubbla spänningen mellan dessa. Om boostrarna ger 14 volt vardera så blir spänningen totalt 28 volt konstant, eftersom de har samma pulståg men omvänd polaritet.

Om man däremot har två olika centraler så ger de olika pulståg. Alltså kommer boostrarna ibland ligga i fas, ibland inte. Och då kan man få en situation där kortslutningen i sig är ett pulståg. Låt säga att båda boostrarna har en kortslutningsdetektering som löser om kortslutningen varar minst 1 ms. Då finns det en teoretisk chans att man får en lång stund av många, men ytterst korta, kortslutningar. Dvs kortslutning 200 ms, ingen kortslutning i 300 ms, kortslutning i 100 ms, ingen kortslutning 100 ms, kortslutning 400 ms, ingen kortslutning 200 ms, osv. Dvs att det blir kortslutning efter kortslutning, men att de är för korta för att boostern ska lösa ut.

Om ovanstående är ett reellt problem är det nog ingen som vet, och det behövs nog en stor portion otur för att så ska ske, men det är ett exempel på vad som kan ske om man kopplar ihop två boostrar från två olika centraler.

Med vänlig hälsning
Daniel

Om man använder en central och en booster för både 2R och 3R delen på överföringsstationen så borde risken vara minimal?

/Lars

Eftersom jag blandade in min överföringsstation här ovan slänger jag in en översikt över hur den ser ut nu.



Från början fanns det ”bara” tre linjeanslutningsmöjligheter i vardera änden och fyra spår förutom rälsbussticket i västra änden. Det nedersta spåret har förlängts till gaveln för att kunna ansluta ”funktionsmoduler”, sidospår till godskunder etc. Dessutom har ytterligare ett uppställnings-/godsspår (2R/3) och två lokuppställningsspår (för att byta mellan 2R och 3R lok) tillkommit.

Funktions-/sektionsindelningen är tänkt så här:



Gröna spår – enbart 2R
Övriga färger – Sektioner individuellt valbara för 2R, 3R, (eller eventuellt också spänningslös).
Alltså är inga speciella spänningslösa sektioner planerade mellan 2R och 3R.
Blått spår är uppställning för overksamma lok, 2R eller 3R.