Svenskt Modulforum

Det måste i alla fall vara enorm precision i växelomläggningarna, med tanke på det
relativt korta avståndet mellan de rullande vagnarna.
Hur löser man det i modulformat??
Tycker /Ingvar

I verkligheten använder man ibland pneumatiskt manövrerade växlar för att få dem att slå om snabbt, jämfört med vanlig växeldriv med motor.

I modell får man väl ta till lite längre tid mellan vagnarna.

på LOXX i Berlin finns en fungerande växlingsvall.

/Lars

Jag tror nog att man skulle kunna få tekniken att funka, dom allra slankaste växlarna måste nog användas i växelgatan för att minska rullmotståndet i växelkurvorna. (Weinert har t.ex. en Y-växel med hela 4360mm radie som skulle kunna användas)
Moduldelen med växelgatan måste nog ha lite mer lutning än spåren på modulerna efter och dom sista kan nog vara horisontella som naturlig broms!
Testade för några år sedan lite olika vagnars rullmotstånd och fann att fyraxliga vagnar av samma fabrikat rullar lite trögare men att tvåaxliga antagligen rullar lite trögare i kurvorna, med lite tur kan man nog finna en kompromiss i lutningen på dom olika bangårdsdelarna där dom två rullbeteendena jämnas ut lite!
Har funderat att rigga upp Dörrby i lite olika lutningar för att försöka finna en bra lutning som skulle kunna användas genom att testa alla mina godsvagnar av olika fabrikat, och dom som är alldeles för tröga kan väl få en ruta på vagnskortet "FÅR EJ SKJUTAS ÖVER VALL" motsvarande den märkning som finns på vissa vagnar även i verkligheten!
Har lite funderingar på ett alternativ till "trådbromsen" som skulle kunna vara enkelt och effektivt utan skaderisken! (som jag dock inte tror är överdrivet stor trots allt)
Kan väl bli ett nytt projekt när "Multibussprojektet" börjar bli färdigt!

Mvh. Eke

Och snabbheten i växelomläggniningen borde väl inte vara något problem, det finns ju gamla hederliga magnetspoleomläggare från den gamla "goda" tiden att använda! Dom slår nog till och med dom mest pneumatiska växelmotormonstren i fullskala vad gäller omslagshastighet misstänker jag!

Mvh. Eke

Här ett klipp med fungerande växlingsvall.

/Lars

Hehe, häftig accleration i den backen, lite berg o dalbana över det!
Vallen borde nog varit lite mindre brant men längre för mer realistisk accleration, men det kräver ju mer utrymme!

Mvh. Eke

Med Microtrains kopplen kan du ju dela hela tåget i förväg på lämpliga ställen och sedan bara sakta skjuta vagnarna över vallen och lägga om växlarna till rätt spår.

/Lars

LLJ skrev:Med Microtrains kopplen kan du ju dela hela tåget i förväg på lämpliga ställen och sedan bara sakta skjuta vagnarna över vallen och lägga om växlarna till rätt spår.

/Lars

Går väl även med Märklins gamla Relex-koppel?

fs_toni skrev: Går väl även med Märklins gamla Relex-koppel?

Mitt svar syftade till Olle:s svar.

Det går alldeles utmärkt med Märklin Relex och Kadee också.
Finns det fler koppel till H0 som dessa egenskaper, dvs att man kan skjuta vagnarna vidare i avkopplat läge utan att de kopplar?

/Lars

Hej!

Trevligt med lite vilda idéer
Rangérbangårdar med vall är inte så vanliga och i modulform är de, milt sagt, sällsynta.

Historiskt var rangervallen betydligt brantare och med ett ganska kraftigt medlut in mot en nästan horisontell bangård. Numera gör man puckeln inte så hög och försöker dessutom få den ganska flack. Själva bangården lutar som ett V där lägsta punkten ligger i mitten. I verkligheten finns både "skenbromsar" och "påknuffare" beroende på om en vagn går för fort eller rullar ovanligt sakta.

För att efterbilda det i modell tror jag man behöver ha kommit överens om en viss vikt per vagn och en minsta utrullning. Tyvärr dras man med problemet att vissa vagnar rullar väldigt lätt - om man inte har en "övre gräns" på "utrullningen".

Inom FREMO tror jag man har störst chans att lyckas med att få en fungerande rangérbangård då man har definierat vagnvikt och minsta utrullning + ett gemensamt koppel