Skissandet fortsätter och fortsätter och fortsätter (man kanske får tummen ur och börjar bygga någon gång!).
Men efter mycket fakta letande och extremt mycket hjälp från
http://www.openrailwaymap.org/ börjar det nog närma sig ett läge att börja byggandet. Det som ändrats i stora drag är att hela klabbet spegelvänts så det ligger i fas med originalet.
Förebilden
WE CAN CANNING är borta och tanken med
CITRUS PLAIN WINE-GROWERS COOPERATIVE (efter att tänkt om till 50-tals tema) är att merparten av vinet gick ut med tankvagn eller på fat. Det var en mycket liten del som distribuerades tappat på flaska från Kalifornien under 50-talet.
BIG M PACKERS och EDISON FARMS har dubbelspår för att kunna möta de packade mängderna som uppstod under årets olika högsäsonger. Vin kooperativet och Nötpackaren har ingen egen växel in utan ligger i slutet av extraspåret till de stora packerierna som under högsäsong (den tid då spåret användes av dem) kunde få in nya tomma vagnar flera gånger per dag.
CITRUS PLAIN
(de blå lite osymmetriska figurerna är kondensvattendammar från kylanläggningarna i BIG M PACKERS och EDISON FARMS)
P = portar på byggnaden.
Lite kuriosa för den vetgiriga:
Hela PFE apparaten och hur det fungerade är minst sagt imponerande. Redan 1913 lasta de 70.000 vagnslaster med färskvarugrödor. Räkna där till att varje försändelse hade tre fria körningar inkluderade i sitt pris. En vagn kunde alltså ha destinationen mot östkusten för att halvvägs byta riktning söder över och sen svänga tbx österut. Allt efter hur priser och efterfrågan svängde på marknaden. Något som skapade stora problem. Inte minst om avsändaren inte fattat något egentligt beslut om var godset skulle säljas och valde att skicka lasset ner mot Mexiko eller upp mot Kanada. För att få en extra tidsbuffert att pricka in efterfrågan och svänga destination vid gränserna. En apparat som sköttes för hand ner på vagnsnivå.
- Mikael