Spårledning

[StefanFjällemark]

Funderar på hur man skall kunna ha spårledningar som sträcker sig över flera moduler. Det kanske fler har gjort, men här är mina tankar.

Ett exempel är en modul med utfartsignal, där man vill se om det finns tåg före eller efter signalen. Det finns fyra spårledningar (detektorerna är de runda "spolarna") och dessa vill man kunna förlänga både före och efter signal till att omfatta fler moduler. Med dubbelspår matas uppspår och nedspår var för sig då via ljus- och mörkröd matning. Den normala matningen leds förbi hela spårledningssträckan med en separat kabel, denna kan vara inbyggd i modulen, som i exemplet nedan. För dragning förbi moduler utan spårledningsdetektorer kan det även vara en lös kabel.

Signalmodul med spårledning.png (25.83 KiB) Visad 4322 gånger

Om dett dubbelspår skall ingå i en spårledning måste spåren vara åtskilda elektriskt så att de var för sig kan ingå i var sin spårledning. De bör då ha en el-dragning enligt nedan. I de fall det inte finns behov för spårledning får man helt enkelt kunna bygla genom att sticka ena hanen i den andra hanen och vidare till nästa modul.

Spårledning dubbelspår.png (20.09 KiB) Visad 4322 gånger

[AlexanderEhn]

Kul! Blir sugen på att testa.

Överlag förstår jag. Men på skissen ser signalerna bara ut att visa ljus "åt höger". Varför vill man i så fall ha detektering på spåret före signalen? Där är det ju redan ett tåg...?

Eller ska signalen ge ljus åt båda hållen. I så fall hänger jag med.


Det jag gillar med det här är att spårledningssträckan det inte behöver bestå av några specifika moduler. I princip.

På våra fyra dubbelspårsmoduler har vi separat matning per spår, men på DT18 var det vanligt med en hana och en hona som matade ström till båda spåren. Vi hade rätt mycket meck med att få till matning på båda spåren när vi kopplade mot andra moduler. Så det kanske inte är alla dubbelspårsmoduler som går att använda på detta sätt.

[LLJ]

OT: En dubbelspårsmodul bör ha separat matning för resp. spår. Oavsett användning av spårledningar. Detta ifall man använder modulen som två parallella enkelspårslinjer och kunna mata med olika boostrar.

[IngvarFransson]

Tror att du är på rätt spår Stefan.
Jag har tidigare talat med Anders Boström om problematiken och han kom med ett liknande förslag, men också med en liten reservation:

”Ett problem är dock att spårindikeringsspolarna är känsliga och själva spåret som är två långa parallella ledare kommer att uppfattas som en kondensator som drar ström. Så även ett tomt spår riskerar att indikera som upptaget om det blir för många moduler...”

Nu var väl detta kanske erfarenheter från N-skalan, men hör med Anders hur det har gått.

OT: Undrar hur lång tid det dröjer tills det börjar bli vanligt att vagnkorten har en ruta som kryssas för när vagnen drar så mycket ström att spårledningen fungerar.
Stockholms ModellJärnvägsklubb använder väl motstånd/motståndslack så att det blir 8-10 kohm för vagn som inte drar någon annan ström.

[LLJ]

I modulsammanhang tror jag det vore mindre lyckat om alla fordon skulle ha motståndsaxlar om de inte drar ström på annat sätt. Skulle kräva fler boostrar + en massa byten/ombyggnader av axlar.

Dessutom finns det spårledningar vid linjeblockering som använder sig av axelräknare och jämför antal axlar in och ut på blocket. Lika antal=blocket tomt igen.
Sitter en liten ljussensor som känner av flänsarna (även RP25!) . Förebildsmässigt används detta framför allt i Tyskland.

/Lars

[StefanFjällemark]

Dessutom finns det spårledningar vid linjeblockering som använder sig av axelräknare och jämför antal axlar in och ut på blocket. Lika antal=blocket tomt igen. Sitter en liten ljussensor som känner av flänsarna.

Finns det axelräknare färdiga att köpa eller bra byggsatser?

För att det skall fungera rätt behövs väl fyra ljussensorer placerade två och två för att känna av riktningen, för vad händer annars som en tåg börjar backa när det står mitt över en sensor, då räknas ju axlarna flera gånger. Händer kanske inte så ofta i verkligheten, men på modulträffar händer det ju ganska ofta att någon lagt en växel fel, så man får backa ut och köra fram igen.

[Johnny]

Även om man förser varje vagn med en motståndsaxel så är strömförbrukningen knappast något problem. I exemplet ovan så blir strömförbrukningen 2 mA, dvs hundra vagnar skulle dra 200 mA.

De axelräknare som vi har sett i Tyskland är skickligt gjorda. Förutom axelräknare i var ände av en bevakningssträcka erfordras kommunikation mellan dem samt ett indikeringssystem om antalet axlar inte stämmer. Verkar för komplicerat för generellt bruk.

[StefanFjällemark]

Bakrunden till mina funderingar på spårledningar är projekt Vagnhall, där jag vill ha detektering för vilka spår i hallen som är belagda och för att styra signalerna. Nedan en skiss över ställverket, som är tänkt att vara i två halvor, så de kan placeras ut på angränsande stationer, eventuellt med en halva var på olika stationer. Modulen består av fyra 120x68 för själva vagnhallen och två 120x33,7 infartsmoduler i skissen visas infartsmodulerna samt de båda modulerna med växelgator. De två mittenmodulerna är själva vagngallen och endast rakspår.

[AndersB]

I N-skalans N-RE har vi exempel på denna lösning.
Används på några moduler för signaler likt ovanstående.
På en järnvägsövergång används det för att bommarna ska kunna sänkas i god tid.
Det är gjort precis som du skissat med två alternativa hannar där den ena är "indikerad" och den andra "oindikerad". Skall modulen efter indikeras så kopplas den in på den "indikerade" hannen och en förlängning dras från den oindikerade till nästa som inte ingår i indikeringen.
Vi har inga krav på svart resp röd banan, så här använder jag normalt svart, medan röd bara på den eventuella extra "indikerade" bananen.
Vi kör med en booster per station så ibland blir det att man indikerar efterföljande moduler fram till boostergräns och då behöver ingen förlängning användas.
Enligt N-RE skall varje spår ha sina egna banankontakter så där funkar det också.

”Ett problem är dock att spårindikeringsspolarna är känsliga och själva spåret som är två långa parallella ledare kommer att uppfattas som en kondensator som drar ström. Så även ett tomt spår riskerar att indikera som upptaget om det blir för många moduler...”
Nu var väl detta kanske erfarenheter från N-skalan, men hör med Anders hur det har gått.

Jag råkade ut för det första gången jag hade en sådan här modul ute, sedan inte.
Kopplar jag in en spolindikator på hela min station Klågerup (många meter spår!) då indikerar den för en helt tom station även på lägsta känslighet.

Jag tolkade det spontant som "kapacitans" mellan spåren och i teorin kan det stämma.
Såg dock ett förslag på annan förklaring i nån tråd - att vissa limsorter/ballast skulle kunna vara svagt ledande och därmed ge indikering.
Har inte dragit vidare i detta då jag inte sett fler problem på körningarna...

OT: Undrar hur lång tid det dröjer tills det börjar bli vanligt att vagnkorten har en ruta som kryssas för när vagnen drar så mycket ström att spårledningen fungerar...

Vid några N-RE-körningar söderöver har det varit krav på att vagnarna skulle ha motstånd på axlarna, detta för att ett par tyska stationer krävde det för sin drift
Vagnskorten kunde då förses med "RIV". Vagnar utan "RIV fick hålla sig på den svensk-danska delen...

mvh/anders

[JanFrelin]

Smart med olika kontakter för "indikerad" respektive "oindikerad" ström!