Inbjudan: MMM 2R trafikspelsträff Sollentuna 22-24/1 2016

[MickeWestberg]

Vilket jobb du har gjort Odd, grymt bra, krya på dig.

[Sebblanda]

Som vanligt gör du en kanonfin bana Odd. Må hälsan återkomma som i fornstora dar....!!!
//Janne M

[UBJ]

Fint, då vet vi vilka moduler som ska vara med.
Men åter till detta med fraktkorten, Västhamn, Charlottendahl mfl har ju varit med på flera trafikspel, det måste väl finnas info om dom någonstans?
Om jag fattar rätt så är det bra att ha koll på vilka lastplatser, företag, typ av vagnar som finns på alla trafikplatser för att kunna göra fraktkorten?
Det spar väl en massa tid om dom är gjorda i förväg?

Mvh UB

[Odd J]

Hej och tack för dom glada tillropen.

Jag är väl en av "syndarna" när det gäller dokumentation av min station. För er som är vill göra fraktkort så finns följande i Malmstad:
Lut- och fettfabriken. Det mesta i kemikaileväg fungerar, råvaror är olika fetter och oljor, lut, ben- och fiskmjöl, ammoniak mm, samt emballage som lådor, flaskor, burkar etc. Även enstaka leveranser av brännolja, maskindelar och andra förnödenheter tas emot. Färdiga produkter är djurfoder, konstgödsel, tvål, margarin, rengöringsmedel och kebabsås. Stor kapacitet, 5-6 vagnar per dag.
Godsmagasin. Som det låter. Kapacitet 3 vagnar per dag.
Frilastspår. Också som det låter. Kapacitet 3 vagnar per dag.
Åhaga vagnverkstad. Verkstad som reparerar vagnar, alla typer av vagnar kan sändas hit för reparation. Tar även emot vagnslaster med reservdelar. Kapacitet 1-2 vagnar per dag.

[UBJ]

Det vore kanon om alla som inte har M4:or kunde snickra ihop en sådan, kolla på Jerkers tex.
Var dom finns? Under medlemssidor, filer, MMM, arbetsdokument, M4-vagnslaster.
Förutom det som Odd har med i inlägget ovan så är det bra om ni kan ange littera på vagnarna (kolla på andra M4:or och googla om ni är osäkra på littera).
Företagsnamn är kul att ha med också.
Extra intressant kan vara att ha godstyper som kan utbytas mellan olika stationer i spelet, så inte allt behöver gå till och från magasinen.
Ovanstående är det jag kommer ihåg av telsamtal med Jerker tidigare idag.

Mvh UB

[AiR]

Historien om Chai, tepartyt i Charlottendal.

Alla känner väl till Chai, järnvägsbolaget som gick i konkurs i den mest skandalomsusade tesmugglinghärvan i modern tid. Men hur skapades bolaget? Och hur var det med det sista kapitlet i sagan om Chai? Rökte man verkligen äkta te i Charlottendal?

Koncernen
Vi börjar en varm sommardag 1957. Direktör Vingmar Penglund slog klubban i bordet och log mot styrelsemedlemmarna runt bordet. Nu väntade groggbuffen och stadhotellets utsökta smörgåsbord på att attackeras. ”Dagen har varit särdeles lyckad”, tänkte direktörn där han pöste vid kortändan av bordet. Penglund tittade på häradshövding Fimpgren och konsul von Flaten, båda såg lagom sömniga ut. På andra sidan satt direktörerna Möging och Tråkström.

- Då har vi alltså beslutat att slå oss samman i Charlottensdals Industrier enligt förslag och jag känner mig hedrad att bli vald till ordförande i detta strålande företag! Penglund log och fröken Fisslassons penna raspade ner anteckningar vid det lilla bordet vid väggen.
- Gratulationer till oss samtliga närvarande, fortsatte han, och jag tänker att vi firar denna lyckosamma tilldragelse med en rejäl sup på härvarande etablissemang. Mina herrar! Jag bjuder! Mot silltallriken! Det blev ett huffande och puffande när de lätt överviktiga direktörerna tog sig upp ur karmstolarna och avtågade mot matsalen. Framtiden stod för dörren, bäst att inte möta den på fastande mage.

Vad direktör Möging i Malmstads Mekaniska och direktör Tråkström i Tibro Trävaror inte visste var att de inom fem år skulle vara utmanövrerade av Penglund. Anonyma holdingbolag i Paris och London blev omärkligt och efterhand delägare i de olika verksamheterna i koncernen. Certifikat och skuldebrev utväxlades och hanterades i smyg. Patent överfördes och licenser registrerades med fel ägare. Efter kriget var marknaden fantastisk och det enda man tänkte på var att producera, producera, producera. Penglunds snilledrag att köpa in de överblivna järnvägsbitarna efter att stambanan drogs om och bilda en ny koncern garanterade att man kunde skeppa ut allt man förmådde tillverka. Kontinenten skrek efter varor och redan hade de första bussarna med italienska gästarbetare anlänt till förläggningen i den utdömda byskolan i Bogösund. Konsumbutiken planerade utbyggnad och järnvägsparkerna planterades med nya rabatter. Med näsan i orderböckerna märkte de inte Penglunds falska manövrer.

Bakgrunden
Chai, Charlottendals Industribanor, hade alltså förvärvat det som staten egentligen beslutat lägga ner. Med hjälp av riksdagsledamöter från Skövde och Göteborg, som övertygats på en kryssning till Lofoten med lax och lyx, lyckades Penglund riva upp nedläggningsbeslutet. Bandelarna Charlottendal – Tibro och Charlottendal - Malmstad förenades i bolaget Chai, Charlottendals Industribanor, som alltså ägdes av Charlottendals Industrier. I och med att stambanan anslöt i Västhamn och Bilbo blev Charlottendals station den självklara knutpunkten. Härifrån kunde insatsvaror och arbetare spridas ut till bygdens företag och vagnarna med färdiga produkter kunde växlas ihop till tåg som rullade iväg mot kontinenten via stambanan mot Tomteboda respektive Nävhyttan. Själva järnvägen hade anlagts i slutet på 1800-talet med olika statliga bidrag och hade blivit en del av yttre stambanan i Slöhäradsbygden. Banan hade före kriget fört en tynande tillvaro med diverse råvaror och enklare gods. Ett och annat persontåg eller Hildingbuss hade också slingrat sig fram mellan sjöarna. Under de kärva krigsåren såg man ett visst uppsving när militära transporter ökade och försåg lokala entreprenörer med nya möjligheter. Mörkne Margarin blev känt längs hela norska gränsen och Bilbo Balsam var ett rakvatten som stänkes frikostigt vid alla de dansbanor där rekryterna flockades runt lokala skönheter. Omläggningen av stambanan och nedläggningshotet efter kriget kom som en chock. Men Penglund agerade raskt och målmedvetet.

Katastrofen
Men tillbaka till framtiden. Direktörerna Möging och Tråkström anade alltså ingenting förrän saken var ett faktum. De var utblottade och utmanövrerade. Tråkström sköt sig själv på ett hotellrum i Kalmar och Möging förlorade förståndet och slutade snart sina dagar på idiotanstalten i Tomteboda, saknad endast av sin hund, Karo den förskräcklige. Fabrikerna i Malmstad och Tibro gick emellertid strålande och pengarna fullkomligt vräkte in i Penglunds portmonnä. Vad han inte anade var att också hans bana skulle sluta illa. En vacker sommardag drog en plötslig storm in över Slöhäradsbygden och direktörens stora motorbåt, Spättan II, rände på grund och förliste i ovädret. När räddningsmanskapet väl kom till platsen var samtliga ombord försvunna, troligen spolade över bord. Kapten Luddberg, som framförde båten, återfanns aldrig, men direktör Penglund, hans hustru Torstelina och sonen Argust, arvtagaren, flöt i land en vecka senare i Kila, två kilometer söder om olycksplatsen. Så slutade den förslagne imperiebyggaren sina dagar i en blöta, värre än någon av alla de sjöslag som ägt rum på Charlottendals Stadshotell.

Nedgång och fall
Sista kapitlet i vår saga är likså tragiskt. Hela koncernen gick till den enda kvarvarande släktingen, Arborelia Penglund, direktörens syster. Hon var en sökare som, på sin brors bekostnad, reste runt jorden i jakt på själslig frid. Det var hon som var den första att bjuda Beatles på haschish i Hamburg 1961 och sedan tillsammans med dem söka sig till Indien och Guru Gamlafurlupta Regning. Gurun hade den välbeställda svenskan helt i trans. Med Kama Sutras allra hemligaste knep och en försvarlig mängd terök och kroppsövningar kunde han försörja sig och sin släkt på de feta checkarna som anlände punktligt från Sverige. Arborelia själv gick det ingen nöd på, hon var själv smal som en guru och kände aldrig hunger eller smärta. Med Beatles i öronen och med transmediala temoln svidande i ögonen flöt hon i ett sinnestillstånd av ständig lycka, guidad av Gamlafurluptas visdom.

När hon så plötsligt en dag ägde ett internationellt imperium såg gurun sin chans. Hans farbrors teodlingar stod på ruinens brant efter att engelsmännen dragit sig tillbaka från Indien. Nu kunde han köpa och sälja till sig själv. Arborelia förstod sig inte på affärer. Det svenska bolaget blev på Gamlafurluptas inrådan en stor importör av te från Indien. Men eftersom man inte hade de rätta licenserna eller tillstånden kunde man inte hantera det hela öppet. Varutransporternas manifest och fraktsedlar förfalskades. En last med kuggväxlar innehöll te. En annan last med snidade sängknoppar innehöll te. Till och med cisternvagnar för bensin och mjölk innehöll te. Allting lagrades och hanterades i de olika industriernas ankomsthallar med stigande förvåning. En förundersökning inleddes av landsfiskalen, som inte begrep ett jota av alla de internationella papper som man beslagtog på koncernkontoret. Och telasterna fortsatte att strömma in samtidigt som pengarna strömmade ut.

Slutet
Det hela slutade en dag i maj 1971. En lokförare Larsson hade gråtande kollapsat vid förarplatsen på sin T21:a med dödmansgreppet stadigt intryckt. Han rände sitt växellok med mjölkvagnar framför sig rakt in i ett godståg med bensinvagnar, som genast fattade eld. Men hälften av vagnarna innehöll te, som kokades ihop med mjölken från mjölkcentralens vagnar. Några lårar socker som stod för lastning på lastbryggan slungades över det hela när bensinvagnarna knölades in i varandra och trycktes av spåret. Katastrofen var ett faktum. Stockholmstidningens förstasida hade rubriken ”Chai, ett teparty med bitter eftersmak” och DN skrev ”Bostonskt teparty i Charlottendal, Chai upp i rök”. Chai tog slut den dagen och många sörjde dess försvinnande.

Nu ska vi träffas i Rotebro och återuppliva dess storhetstid, direktörerna har just firat ett nytt rekordår och trafiken är som mest intensiv! Väl mött den 22 januari!

[tobbeo]

Strålande ihopljuget Jerker!/ Tobbe

[Swede]

Bra planering och design av banan. Roligtmed texten, hoppas du skriver en roman i framtiden Jerker

[AiR]

Spelets logotype!

ILChai.png (17.05 KiB) Visad 4211 gånger

[Arne Ivan]

Jag har just upptäckt att jag har möjlighet att komma och närvara och bygga på fredag em, och att vara närvarande på lördagen.
Så om det finns intresse hjälper jag till att bygga, och går gärna omkring och är social och tillgänglig för diverse uppdrag på lördan.
För mig spelar det ingen roll om jag står på en hållplats där ingen nånsin stannat, i sällskap med en plåtstins, eller kör en rälsbuss.. det lär ju vara tråkigt.
Eller bara finns där och betalar inträde och köper en fika och träffar kompisar.
Ok?

/Arne